Två mysterier som efter attackvigseln håller mig vaken om nätterna

Det var lördagen den 15 augusti. Jag hade tidigare på förmiddagen behövt visa leg på systembolaget. Kan ni tänka? Som blekfet 28-åring måste jag på självaste bröllopsdagen visa legitimation. Eftersom reglementet säger att man förväntas uppvisa legitimation, med automatik, om man är mellan 20-25 år så kan detta i princip endat uttolkas som att kassörskan ville försäkra sig om att jag inte var under 20. Och det är klart, är personen nyrakad och har en flaska Campari i korgen så skulle jag nog också dra den slutsatsen, att "här rör dig sig om ett par 19-åringar som i ren desperation försöker vilseleda med litet vuxengötte". Eller ville hon helt enkelt vara litet juste? Kanske ringer jag en dag och frågar.

Man fick ödmjukt inse att det måste vara svårt att sitta i kassan på bolaget och med evig skärpa representera lag och ordning 8 timmar om dagen, 6 dagar i veckan.

En klar kontrast till vigselförättaren för dagen. Som valde att med all önskvärd tydlighet (i formen av en liten pin) förmedla inte bara partitillhörighet, utan även sexuell läggning. Litet onödigt, kan jag tycka. För att inte kalla det en snedsatstning. För här rörde det sig om en person som var på plats för att förätta vigsel mellan två andra personer. En person vars namn, identitet och väsen är viktiga i sammanhanget enbart av den anledningen att det skall kunna fastställas att allt har gått rätt till, juridiskt sett. Eller, ja, person förresten - funktion är väl kanske en lämpligare beteckning när individen bakom den inte har någon som helst relevans.

Vi var alltså inte på plats för att i första hand ta del av vigselförättarens partipolitska och sexuella preferenser. Hårdrar man det så hade vi inte heller bett om att Ferlin skulle läsas (vilket i och för sig fyllde ut tiden på ett trevligt sätt). Faktum är att vi inte hade bett om någonting, förutom datumet för själva vigseln. Varför vederbörande istället inte hade en pin som talade om slutbetyget från högstadiet kan man bara spekulera i. Kanske ringer jag en dag och frågar.


Men skit i det. Maten var hysteriskt god, och ännu efter två dagar (varav en i tvättstuga) älskar vi varandra. Och det är väl kanske det som är huvudsaken.

An Oldie but a goldie

Good morning wine lovers! Har faktiskt inte sett den här förrän nu. Men efter att ha sett den så kan jag inte annat än hålla med vår lätt vingliga presentatör: "det är bara att köpa"!

Hicken vid 00:59 är fantastiskt den också.

Veckans följdfråga

Jag vill bara informera medborgarna om att vi, som faktiskt betalar, just nu betalar radiolicens för att P3 skall kunna sända ett radioinslag i vilket sommarjobbande ungdomar får möjlighet att ringa in och berätta om hur djävligt just deras sommarjobb är.

Förtjänar dessa människor överhuvudtaget anställning, när det är så uppenbart att de hör till de 15% av arbetskraften i åldern 15-29 år, för vilka sjukskrivning är ett naturligt sätt att ta ledigt?

Nästan lika tuff som LSV

Om man nu ska välja en blogg som är nästan lika slipad som vår så skulle jag rösta på den här: http://theimpossiblecool.tumblr.com/

Extra extra!

Det brann två uppgångar bort. Tur att det inte hände i vår uppgång, för då hade det ju uppdagats att somliga använder trappavsatsen som cykelförråd - vilket en gång för alla skulle ha bevisat hur kortsiktigt människan tänker. På riktigt alltså. Inte med illa kallibrerade riktmedel, utan the real deal. Som Darwin Awards.