Det bör i varje skivsamling finnas åtminstone en platta som gör att man vill springa hem och dansa naken.
Rush, 1985. Herrarna Lee, Lifeson och Peart dyngar ur sig 'Power Windows'. Tio år tidigare lät man såhär. Nu är det åttiotalet och Rush stävar genom sin samtid med djup insikt om att episkt slick är the shit. Det visste man i och för sig redan året innan, på 'Grace under Pressure'. Där och då. Lika sexigt som Den Vilda Jakten på Stenen. Men också här och nu. Så väldigt här och nu.
Dryga 20 år senare är det visserligen annat ljud i skällan. Madonna må nog så förtjänstfullt suga life juice direkt från Trendkällan för ännu en fjäder i sin Magic Hat of Reinvention +3 för och några få dollar mer. Rush gör det också, men alltid med utforskarhatten på. Och så kompromisslöst äkta. Den Vilda Jakten på Stenen. Igen.
Jag kan inte på rak arm komma på något annat band som gick in i åttiotalet och med sådan självklarhet bemästrade det.
De var inte med på Live Aid. Och Live Aid sög ju som bekant retrospektiv mammut.
Därför Rush.
tisdag 4 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar